Biedermeier
Biedermeier är en konststil från tidigt 19-tal som kännetecknas av en klassisk och konventionell stil av måleri, skulptur, arkitektur och inredning. Biedermeier var ett svar på den utsmyckade rokokostilen på 18-talet. Namnet "Biedermeier" kommer från det tyska ordet Biedermann, som betyder genomsnittlig medborgare eller medborgare, bokstavligen "god granne"r", vilket antyder en medelklass, respektabel livsstil. Biedermeiermålningar kännetecknas av att motiven är omärkliga och vardagliga. Biedermeierrörelsen reagerade mot romantiken och den föregående rokokostid genom att skapa verk som var mer realistiska, koncentrerade till vardagslivet och skildrade vanliga människor Konstnärerna från Biedermeierperioden strävade efter att skildra sin egen tid utan att ge uttryck för en känsla eller önskan om en idealiserad värld i det förflutna, nuet eller framtiden.I målningar från Biedermeierperioden, de sociala och ekonomiska förändringarna, inklusive den industriella revolutionen och uppkomsten av medelklassmedborgare, återspeglades. Biedermeiermålningar fokuserade på teman om hemlighet snarare än storslagna romantiska visioner. Målningarna innehöll inga politiska budskap, istället kommenterade de samhället genom att visa vardagsscener som människor som läser tidningar, gör musik och Verken skildrade vardagliga aktiviteter men med en känsla av social stabilitet och lugn förenlig med Biedermeier-ideal. Ämnena i målningar var oskyldiga och vardagliga; landskap, stadsbilder, heminredning, barn i lek eller arbete, kvinnor som syr eller läser samt manliga porträtt skulle vara tidstypiska. Biedermeiertidens målare använde element som mjukhet, återhållsamhet och enkelhet för att visa medelklassvärden. Färgerna som användes i målningar var vanligtvis vattniga eftersom de hade spätts ut med stora mängder lösningsmedel för att ge en enhetlig finish. Detta gjordes för att när en bild fångade ljuset skulle den gnistra och lysa, vilket var en annan källa till intresse för verket. Ämnena i Biedermeier-målningar var generellt idealiserade och långt från verkligheten. Konstnärerna skildrade en värld som var harmonisk, där social ställning är tydligt definierad, distinktioner upprätthålls mellan män och kvinnor såväl som mellan familjemedlemmar och sentimentaliteten hålls på en hög nivå.