Marianne von Werefkin

Marianne von Werefkin (1860-1938) var en rysk-tysk konstnär känd för sina bidrag till expressionismens utveckling och sitt engagemang i olika konstnärsgrupper i början av 20-talet.

Född i Tula, Ryssland, var von Werefkin dotter till en förmögen militärofficer och en mor som var en skicklig pianist. Hon växte upp i en privilegierad miljö och fick en klassisk utbildning, studerade musik, litteratur och språk. I sin ungdom visade hon också ett intresse för att teckna och måla, men hennes föräldrar ogillade konst som yrke för en kvinna.

1880 flyttade von Werefkin till S:t Petersburg för att fullfölja sina konstnärliga ambitioner. Hon studerade under Ilya Repin, en berömd rysk målare, och var djupt influerad av hans realistiska stil. 1892 träffade hon Alexej von Jawlensky, en annan elev till Repin, som blev hennes följeslagare och så småningom hennes man. Tillsammans lämnade de Ryssland och bosatte sig i München, Tyskland.

I München blev von Werefkin och Jawlensky involverade i olika konstnärsgrupper, inklusive Blue Rider, en rörelse som försökte bryta sig loss från akademiska traditioner och anamma en ny, mer uttrycksfull konststil. Von Werefkin var också associerad med Neue Künstlervereinigung München (New Artists' Association of Munich), som inkluderade konstnärer som Wassily Kandinsky och Franz Marc.

Von Werefkins tidiga verk präglades av en realistisk stil, men hon gick gradvis mot en mer uttrycksfull, abstrakt stil. Hon experimenterade med färg och form, ofta med djärva, intensiva nyanser och förenklade former. Hennes arbete påverkades också av hennes intresse för spiritualism och mystik.

Von Werefkins viktigaste målningar inkluderar:

"The Tempest" (1904): Denna målning anses vara ett av von Werefkins tidiga mästerverk. Den har ett stormigt landskap med dramatiska, virvlande moln och en känsla av spänning och oro.
"Den ryska sångaren" (1907): Denna målning visar en kvinna i traditionell rysk klädsel som sjunger med stor intensitet. De ljusa, livfulla färgerna och stiliserade formerna förmedlar en känsla av energi och känslor.
"The Black Virgin" (1910): Denna målning föreställer en medeltida staty av Jungfru Maria. Von Werefkins användning av mörka, dystra färger och förvrängda former skapar en känsla av mystik och vördnad.
"Självporträtt med en lampa" (1910): Detta självporträtt visar von Werefkin med en lampa, vilket skapar en dramatisk kontrast mellan ljus och skugga. De förenklade, kantiga formerna och intensiva färgerna förmedlar en känsla av introspektion och intensitet.
"The Mandrill" (1912): Denna målning visar en mandrill, en typ av primat, i en djärv, stiliserad form. De intensiva, livfulla färgerna och de förenklade formerna skapar en känsla av energi och rörelse.

Avslutningsvis var Marianne von Werefkin en viktig gestalt i expressionismens utveckling och hennes arbete speglar hennes intresse för spiritualism och mystik. Hennes målningar kännetecknas av djärva färger och förenklade former, som förmedlar en känsla av känslor och intensitet. Hennes viktigaste verk inkluderar "Stormen", "Den ryska sångaren", "Den svarta jungfrun", "Självporträtt med en lampa" och "Mandrilen".